Egentligen vet jag inte hur jag ska känna mig. Jag är jätteglad för att "du" bryr dig om mig men samtidigt ledsen för att det är som det är. :'(
Om "du" läser det här så vet "du" att "du" alltid kan prata med mig och att jag alltid finns där oavsett vad som händer. :)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar